Vad är skillnaden mellan återvunnen plast och bioplast?
Återvunnen plast är gammal plast som samlats in och bearbetats till ny råvara, så att samma material kan användas igen. Bioplast handlar i stället om var råvaran kommer ifrån: den är helt eller delvis gjord av förnybar biomassa som trä, majs eller sockerbetor, i stället för av råolja och naturgas. Skillnaden ligger alltså i två olika frågor. Återvunnen plast svarar på "var tar plasten vägen sen", bioplast svarar på "var kom plasten från". En produkt kan i teorin vara både och.
Vad är bioplast, egentligen?
Enligt Naturvårdsverket är en biobaserad plast helt eller delvis tillverkad av förnybar råvara, där biomassan består av cellulosa, stärkelse eller socker. Här gömmer sig den vanligaste missuppfattningen: biobaserad plast är fortfarande plast. Vissa produkter med bioplast marknadsförs felaktigt som "plastfria", och materialet behöver inte alls vara nedbrytbart. Det finns till och med så kallade drop-in-plaster, till exempel grön polyeten gjord av etanol från sockerrör, som har exakt samma egenskaper som vanlig polyeten från olja, inklusive samma oförmåga att brytas ner i naturen.
Bioplast delas grovt i två läger. Den ena gruppen är biologiskt nedbrytbar, ofta gjord av mjölksyra (PLA) eller stärkelse, och kan brytas ner under rätt förhållanden. Den andra är lika beständig som vanlig plast och håller lika länge. Vill du gräva djupare i begreppen har vi en egen genomgång i bioplast: vad det är.
Bra att veta
Naturvårdsverket är tydliga: tro inte att plast märkt "bionedbrytbar" eller "komposterbar" kan slängas i naturen eller i matavfallet. Nedbrytning tar tid och kräver oftast hög temperatur och andra förhållanden än de som finns ute i naturen, så en nedbrytbar plast kan göra lika stor skada som en vanlig om den hamnar fel. Skillnaden mellan orden reder vi ut i komposterbart eller nedbrytbart.
Hur återvinns plast?
Vid mekanisk återvinning, den vanligaste metoden, sorteras och tvättas plasten och smälts sedan ner för att formas om. Det fungerar bra för vanliga termoplaster som PET och polyeten, och Naturvårdsverket framhåller att renheten i plasten avgör kvaliteten på den återvunna råvaran. Smuts och oönskade ämnen drar ner värdet. Det finns även kemisk återvinning, där själva polymerkedjan bryts ner till mindre byggstenar som kan bli nya polymerer. Den kan ge ett cirkulärt flöde utan att materialet tappar i kvalitet, men är fortfarande mindre utbredd.
Verkligheten är att bara en liten del av plasten faktiskt återvinns. Enligt Naturvårdsverket går omkring åtta procent av det kartlagda svenska plastavfallet med säkerhet till materialåtervinning, även om siffran kan vara underskattad. Resten går till stor del till förbränning. Just därför har återvunnen plast ett värde i sig: varje gång materialet kan användas på nytt slipper vi tillverka jungfrulig plast och bränna en motsvarande mängd.
Återvunnen plast eller bioplast, sida vid sida
| Återvunnen plast | Bioplast (biobaserad) | |
|---|---|---|
| Råvara | Insamlad, använd plast | Förnybar biomassa (majs, socker, trä) |
| Klimat mot ny fossil plast | Lägre, sparar jungfrulig råvara | Lägre om biomassan odlas hållbart |
| Bryts ner i naturen? | Nej | Oftast inte; bara vissa typer, under rätt förhållanden |
| Kan återvinnas igen? | Ja, om materialet är rent | Drop-in-typer ja; nedbrytbara typer stör återvinningen |
| Risk vid fel sortering | Försämrad kvalitet vid smuts | Nedbrytbar bioplast i fel ström sänker återvinningen |
| Passar bäst för | Produkter som ska hålla länge | Engångsföremål i rätt avfallsström |
Vilket är bäst för klimatet?
Båda slår ny fossil plast, men av olika skäl. Naturvårdsverket räknar med att plast tillverkad av nytt fossilt material och som förbränns efter användning ger ungefär fem ton koldioxidekvivalenter per ton plast i ett livscykelperspektiv, och att mer än hälften av utsläppen kommer just från förbränningen. För att Sverige ska nå sina klimatmål pekar myndigheten på två vägar: byta fossil plast mot biobaserad eller återvunnen, och minska mängden plast som går till förbränning.
Återvunnen plast vinner på att inget nytt material behöver tillverkas och att förbränningen skjuts upp. Bioplastens fördel är att kolet kommer från växter i stället för olja. Naturskyddsföreningen sammanfattar det väl: bioplast är bättre för klimatet men ofta lika svårnedbrytbar. Kemikalieinspektionen påminner samtidigt om att plast mestadels görs av fossila råvaror i dag, och att både återvinning och återanvändning behöver öka. Med andra ord är det inte ett antingen eller. Vi behöver mer av båda.
När är återvunnen plast bäst?
Välj återvunnen plast när produkten ska hålla länge och kunna återvinnas igen. Det gäller det mesta inom elektronik och tillbehör: ett laddkabel i återvunnet material, ett skal eller en pryl du tänker använda i åratal. Poängen är att hålla materialet i kretsloppet. En laddkabel ska inte komposteras, den ska fungera, repareras och till slut återvinnas. Då gör återvunnen plast mest nytta, förutsatt att den går att lämna till återvinning när den väl är förbrukad.
När är bioplast bäst?
Bioplast, och särskilt den nedbrytbara varianten, passar bäst för engångsföremål som ändå hamnar i en avfallsström där nedbrytningen kan ske, eller där förnybar råvara är huvudpoängen. Tänk komposterbara påsar eller förpackningar som är svåra att rengöra och återvinna. För en produkt som ska överleva många år är en beständig bioplast lika bra som vanlig plast, men då är vinsten enbart i råvaran, inte i slutet av livscykeln. Och ett komposterbart tillbehör inom elektronik bryts ändå inte ner i din trädgårdskompost, utan kräver industriell hantering.
Vilket ska du välja?
Tänk i hela livscykeln i stället för på ordet på framsidan. Ska prylen hålla länge, satsa på återvunnet material och se till att den går att återvinna sen. Är det ett engångsföremål, leta efter en bioplast som faktiskt kan tas om hand i rätt ström. Och oavsett vilket: lita mer på en oberoende miljömärkning som Svanen eller Bra Miljöval än på säljord som "plastfri" eller "naturlig". De säger betydligt mer om den verkliga miljönyttan.
